Något som jag upplever att många med hjärntrötthet har svårt med är att förklara för anhöriga, vänner och bekanta hur det är att leva med hjärntrötthet.
Ibland är det som att människor tänker att syns det inte så finns det inte. Man kan ge hur många exempel och liknelser som helst men det går inte att förklara helt, det går inte att få andra att förstå hur det känns i huvet och kroppen när när hjärnan är utbränd. Som ett värmeljus som brunnit ut - det finns inte mer brännbart material och det går inte att tända det igen om man inte fyller på brännbart material.
Det är detta som är en av de mest frustrerande sakerna som man har att tampas med som hjärntrött.
Och man tröttnar på att försöka förklara. Det känns till slut som att man måste rättfärdiga sig och försvara sig. Ställer jag samma fråga tre gånger är det inte för att jag är dum i huvet - det är för att jag:
1. Inte förstått riktigt för något har stört min uppmärksamhet. Det behöver inte vara mycket. Det räcker att en annan säger något när man försöker lyssna så vips har man hört vad den människan sa och blandar ihop det med svaret på frågan.
2. Man har glömt att man frågat.
Båda anledningarna är lika jobbiga. Minne guldfisk är en bra liknelse.
Man bestämmer att man ska göra något med någon, tex när mina föräldrar behöver hjälp med något.. Följande kan då utspelas:
"Den 17 december 13:15 ska pappa på provtagning. Kan du köra honom då?"
"Ja det ska jag nog kunna"
"Är du här kl 13 så blir det lagom"
"Absolut "
Sen gör man något i en minut.
"Ska du lägga i det i kalendern så du inte glömmer det?"
"Lägga in vad?"
"Pappas tid"
"Visst ja...."
"Visst ja...."
Tar upp telefonen och öppnar fel app 3 gånger innan kalendern öppnas.
"Vilken dag var det?"
" 17 december kl 13,15"
man letar upp den 17 december och öppnar den dagen för att lägga in
"Vilken tid var det nu igen?"
"13.15"
"Ja just det"
Man lägger in tiden....fast nu har man glömt var han skulle
"Och vart var det han skulle nu igen?"
"Till provtagningen"
"Till provtagningen"
Till slut har man lagt in allt. Då läser man upp dag, klockslag och var han skulle. Ssen lägger man in alla påminnelser. 1 dag innan, 2 timmar innan och 1 timme innan..... När dagen kommer och man plockat upp sin pappa i tid kan man ändå ha glömt vart man skulle när man redan är på väg. Så man får fråga lite försynt: "Var var det nu du skulle"....
Detta är bara en i raden av svårigheter man har. I en vanlig hjärna kan lagras information så man kommer ihåg saker man blir påmind om. Not so much i min. Den minns inte att det var något man skulle komma ihåg ens.
Kaldendern och Påminnelser är min bästa vän. Den har hjälpt mig många gånger men jag har ändå lyckats glömma saker.
Så - guess what? Vaccinera dig. För att skydda dig mot sjukdomen och för att skydda ditt minne.
Må gott