En sak jag lärde mig och som sitter fast i hjärnan är förmågan att utmana sina negativa tankar.
Ett exempel:
Du möter någon som alltid hälsar och stannar och småpratar en stund.
En dag möter du denna person och den hälsar knappt. Den negativa tanken som kan komma är "Vad har jag gjort? Varför är hon/han sur på mig?"
Det blir en större grej än det kanske egentligen är. Det du kan fråga dig själv då är:
Har jag något bevis för att denna peron är arg på mig?
Kan det finnas nån annan anledning att personen inte hälsade?
Det kan finnas väldigt många anledningar.
Personan kan ha en dålig dag, fått ett jobbigt besked, bråkat med mannen/frun.....ja anledningarna kan vara många. Men du dömer människan som sur/arg på dig.
Detta använder jag ofta. Framförallt när man själv har en funktionsnedsättning så är det väldigt användbart.
Du möter mig och jag har en dag när HT är överväldigande - jag är fullt fokuserad på att klara uppgiften jag har framför mig där och då - jag hälsar inte och dina negativa tankar sätter in.
Då blir jag dömd.
Precis som du kanske dömer mig för att jag gör något roligt. Något som ger mig glädje men som tar energin så jag blir liggande ett par dagar. "Men klarar hon det kan hon inte vara så hjärntrött"
Fast jag gör det roliga när jag kan, när hjärnan funkar och jag har energin. Men du vet inte vad som krävs för att orka. Jag vilar innan, gärna under tiden och vilar efter.
Det krävs planering av vila för att kunna sätta lite guldkant på vardagen.
Bara för att jag har en bråkig hjräna så kan jag inte sätta mig i soffan och göra absolut ingenting. Jag måste få leva de stunder jag kan. Måste hitta glädjen i det jag klarar där och då.
Du vet ju faktiskt inte hur det blir när jag kommer hem. Du ser itne min totala orkeslöshet, min frustration och hur fullständigt dränerad jag blir av en tillställning.
Med detta vill jag säga: Tänk efter innan du dömer, fundera en runda till på att det kan finnas 100 anledningar till mitt "beteende". Eller ännu hellre - fråga!!!
Ha det bäst och vaccinera dig