Som beskrivningen av mig säger så älskar jag att plocka svamp.
På sensommaren och hösten hittar man mig i skogen, krypandes i buskar och snår. ALLT för att hitta de eftertraktade svamparna.
Blir lika lycklig varje år när jag kommer hem med skogens godis.
Blir också mer och mer intresserad av svamp - vill veta vad jag hittar - Både ätliga och giftiga. Det är fantastiska saker de där svamparna, en del är så fina så jag kan sitta och glo på dem en lång stund. Att jag sen brister ut i diverse glada utrop när jag hittar en helt perfekt Karl-johan är en annan femma.
Typiska saker som kommer ur munnen är " Nejmen hallå snygging" och "Åh vad fin du är" , eller bara ett "Jaaaaaaa"
Lite segerdanser har det också blivit när jag hittar en lite ovanligare art. TROR att jag varit ensam när jag hojta men är inte säker - men vad 17 det bjuder jag på.
Nackdelen med att vistas mycket i skogen är - som du säkert kan gissa - fästingarna. Hur illa jag än tycker om dem så ska de inte få hindra mig från att göra något jag älskar. Då har de vunnit och det går jag inte med på.
I lördags var det kalas hos min mamma. Hon blev 80. Min lilla mamma - en av de viktigaste människorna i mitt liv. Hon ser varken ut som 80 eller beter sig som en.
Hur trevligt det än kan vara med kalas så vet jag att hjärnan tar stryk. Som jag varit inne på tidigare så är det näst intill omöjligt att höra mer än en person åt gången. Det krävs så otroligt mycket koncentration att höra EN person. Det går liksom inte att höra om någon frågar nåt när man pratar med nån annan. Kan verka som att man skiter i att svara men det är inte alls så. Hjärnan tar inte in det. Eller jo man hör men registrerar inte att det är riktat till en själv. Blir som ett bakgrundsbrus bara.
Att leva med en trasig hjärna är inget kul. Så snälla skydda dig.
Ha det bäst- och vaccinera dig.