Oerhört fyndig rubrik eller hur?
Men ibland är det bara bläh.... Om det är något jag lärt mig under åern så är det att faktiskt få tillåta sig själv att må skit ibland. Ingen människa är på topp 24/7. Haft ett par dagar med en rejäl dipp i min hjärntrötthet. Det blir så väldigt tydligt när man tex går i affären. Jag var på apoteket häromdagen och tänkte att jag tar rundan inom Ö&B. Jomen tjena....gick sådär.
I vanliga fall är det en liten utmaning att gå till affären. Men går jag bara till de stormarknader /affärer jag kan och som jag hittar i så är det oftast inga preoblem. Bekymren kommer när jag är i en affär jag inte hittar i. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Man ser allt - verkligen ALLT- på en gång. Blir som ett kalejdoskop i ögonen där allt bara smälter samman och man kan inte riktigt fokusera på en sak. Är otroligt obehagligt - samtidigt hör man alla ljud och då blir det kortslutning i huvet. Man kan stå och kolla på värmeljus och samtidigt se hundmaten och man har ingen aning om vilket man ska ha. Hade blivit jättemärkligt om jag kommit hem med hundmat när jag inte har någon hund - men just där och då kan det kännas helt logiskt..... Det är då man börjar fundera på om mna är riktigt klok. Det är kanske nåt annat som är fel i skallen? Tumör? Propp? Eller har hjärnan helt enkelt börjat förtvina till ett litet russin?
Det ÄR jobbigt att leva med hjärntrötthet för amn vet aldrig hur ens hjärna ska uppföra sig. Den lever sitt eget liv och det enda man kan göra är att undvika det som gör en trött - vilket helt krasst skulle kunna nnebära attt undvika livet. MEn det går ju inte. Sen ska man försöka förklara HT....vilket inte går aatt göra på ett par minuter, Så jag har helt enkelt slutat berätta det för folk som inte har med det att göra. Har fått kommentaren "Men du som ser så pigg ut" lite för många gånger för att palla med att berätta om det.
Det låter som att allt är nattsvart men givetvis finns det ljus även i en ht hjärna. Men ibland drabbas man av isnsikten att detta är mitt liv nu - och det är inte alltid enkelt att hantrea rent mentalt. Då - vid dom tillfällena - tillåter jag mig själv att sörja det som en gång var jag, tillåter mig att ha fantomsmärtor i den del av hjärnan som inte fungerar och sen kan jag fortsätta leva. Fortsätta min kamp för att få folk att vaccinera sig. Tjata, informera, upplysa och bli euforiskt glad när folk hör mig och gör det.
Så - ha det bäst och Vaccinera dig!!