Jag är inte lat - jag är hjärntrött
Jag är inte arbetsskygg - jag är hjärntrött
Jag är inte dum - Jag är hjärntrött
Jag är inte oartig - Jag är hjärntrött
Det finns många jag är inte.... några kan man helt enkelt strunta i att förklara. Andra förklarar man och den sista skäms jag lite för.
Jag har alltid varit mån om att ställa frågan tillbaka om nån undrar - hur är det?
Jag har alltid satt ett värde i att komma ihåg små saker om människor.
Jag har alltid erbjudit fika, kaffe, vatten o dyl när nån kommer på besök.
Som det är idag kan all artighet bara förvinna. Jag glömmer att fråga hur det är. Kommer ofta på det efteråt - och känner mig jättedum.
Jag glömmer fråga om de där små sakerna jag egentligen vet. För mig innebär såna frågor att jag känner att den personen som frågar faktiskt har lyssnat, att personen faktiskt bryr sig att komma ihåg saker jag sagt. Just därför ser jag ett värde i att göra det mot andra.
Men som det är idag med min trasiga hjärna så är det som att all artighet, alla detaljer och all omtänksamhet har försvunnit. JAG vet att det finns där fortfarande (för ajg kommer ju som sagt ofta ihåg efteråt och känner mig jättedum när jag glömt att fråga.) men förstår folk att det inte är av oartighet jag inte frågar?? Förstår människor att det inte är som jag inte bryr mig??? För det gör jag. JAg bryr mig genuint om människor. Jag vill komma ihåg att fråga men ju mer jag anstränger mig ju mindre kommer jag ihåg.
Det är en av de saker som är jobbigast med HT - att glömma. Att inte komma ihåg det som jag en gång hade väldigt lätt för att minnas. Saker kan bara totalt förvinna ur minnet - kommer inte ens ihåg att jag skulle komma ihåg det när jag blir påmind.
Svårförklarligt, precis som med allt annat när det gäller denna djävulska hjärntröthet
Ha det bäst - och vaccinera dig