....det är väl så man resonerar om mycket. Jag krockar inte, jag blir inte rånad, jag kommer inte få cancer, det brinner bara hos andra...
Många tänker nog så när det gäller TBE också. Och ja - risken att drabbas är kanske relativt liten.
Och ja - jag tänkte också så.
När jag var som sjukast tänkte jag mer än en gång att jag skulle dö. Såhär ont kan man inte ha utan att stryka med.
Finns en föreställning hos folk om at man får TBE som en influensa - sen går det över. Det finns absolut de fallen ockå. Finns även de som bara känner sig lite risiga och de som fkatiskt inte märker av det alls.
För mig har det blivit en omställning av väldigt mycket i livet. Stöter på svårigheter varje dag.
Har alltid varit relativt kvick i tanken och gillat problemlösning. Nu efter TBE är tankarna överlag tröga - det tar tid att förstå de enklaste saker ibland. Det är percis som med vilken kognitiv svårigehet som helt väldigt svårt att förklara.
Det är framförallt så när HT slår till med full kraft. Då kan jag sitta och knappt veta hur man kommer in på FB.
Ibland kan jag sitta och prata med en människa och ser att peronen talar men jag fattar inte orden. Detta är ett problem när man träffar människor för första gången vilket gör att jag drar mig för sociala situationer. Man känner sig helt dum i huvudet!!!
Telefonsamtal har blivit assvårt. Det är som att det inte kopplar alls ibland. Får verklligen anstränga mig för att förstå vad som sägs.
Alla dessa svårigheter är inte lika stora varje dag tack och lov.
Det är som svårast när hjärnan är överbelastad.
Såg en bra beskrivning av HT på nätet, den var egentligen riktad till barn men vuxn afattar också ;-).
En hjärntrötts energi kan mätas i ett visst antal skedar exv 10 st. Ta bort en sked för varje aktivitet du gör under dagen och lägg den i en låda (Aktiviet = stiga upp, äta frukost, göra sig i ordning osv) När skedarna är slut så är de slut. Precis som hjärnan när det blivit för mycket. Därför måste jag som HT fördela skedarna jämt över dagen för att ha så det räcker.
Med HT följer inte bara psykiska svårigheter. När det är kortslutning i huvet känns det fysiskt också. Det susar i öronen, man känner sig febrig, illamående, darrig och yr.
OCH - det går inte vila sig pigg. Har det blivit för mycket så kan det ta flera dagar att återhämta sig.
Citatet "Jag är inte lat - jag är hjärntrött" får avsluta dagens inläggen
